Skärshultarundan
Hittade en kamera med bilder som jag inte tömt. Bilderna är från i somras då vi gick en liten tur runt sjön.
Milla knatar på. Det är något fint med stigar, gjorda av någon, upptrampade genom tid. Ofta följer de landskapet på ett ödmjukt sätt och då menar jag att är det en stubbe så går den runt, eller ett sumpområde som man rundar. Det händer att jag tänker på just dessa vackra stigar som är kring Skärshultssjön.
På en hög ås mellan sjöarna slingrar sej stigen fram.
Kan man äta för mycket blåbär?
En snigel att väja för.
Och mera blåbär, ska innehålla en massa nyttigheter sägs det och det tror vi på så då är det bara att äta.
Tuva har spring i benen, upp o ner igen.
Härligt att bada, och inget hav går upp mot en vanlig sval insjö.
Tuva är klar och väntar på smörgås.
Min tur!
Arvid i lingonriset.
