Härligt med vinter, undrar om Rödhaken tänker detsamma?

Far på språng, flygmaskinen har fastnat i ett träd.

Minns ni bilden från bloggen som visar Millas Raggsockar framför kaminen.

Den hamnade i Halmstads informationsblad om eldning, kul!

Gick en tur i skogen och jag var inte ensam. Här och där fick jag ögonkontakt med skogens invånare.

En älgko kikar fram, med sig hade hon 2 kalvar.

1 av 7 rådjur som besöker oss i trädgården.

Idag har Jan-Erik o jag byggt tankar till båten Orrskär. Erik som är noggrann måttar in o kollar så allt blir rakt o fint o sånt.

O jag eldar ihop

Vet inte vad det är men jag älskar att tillverka saker!

Gjorde ett par nya bindningar till Reijo också märkta med hans namn ifall han skulle tappa de igen. Nu vill vi se full fat i spåret farbror. Förresten jag delat älgagömsle med skidåkaren.

På kvällen leverade vi tankarna till ägaren/skepparen. alla som någongång har åkt med båten till Hallands Väderö har säkert åkt med just Orrskär men som nu byggs om till bostad.

Båten blir fantastiskt fin. Och det finns inget som är omöjligt även om det känns så ibland tänk på det!

Vi tog en tur till Hyltebruk och gav oss ut i 60 cm snö, dö härligt att gå på tur under sådana omständigheter.

Ett helt fantastiskt vinterlandskap att färdas fram igenom. Vi har bara vanliga skidor, så stundtals så sjönk man igenom ända  upptill knäna.

En hackspett hade gjort det här vackra mönstret i snön.

Mitt i skogen mötte vi Älg Reijo på skidor. Milla tackade för hans fina spår som vi färdats i på vår tur. Reijo hade tappat ena bindningen och var på väg i gamla spår i hopp om att kunna finna den saknade delen i snön, omöjligt kan tyckas  men man vet aldrig!?

Reijo är tävlings sugen och undrar om vi kan hålla hans tempo (farbrorn är typ 80 bast) här leder han i alla fall över Millan. Kolla hans olika skidor (en reserv tills den gamla blir lagad. Trevlig tur. efter en snabb fika med äppelkaka hoss mor o far så var vi ute i spåren igen, svårt att låta bli. Hörs!

Grattis du tillhör den miljard människor som är rikast i världen bara genom att leva i Sverige är det så. Vad är viktigt egentligen? Att ha människor kring sej som bryr sej och att du har några att bry dej om ligger högt på listan. Att få äga din tid, i konsumtions samhället så säljer du din tid för att kunna leva som du vill, ibland kanske som andra vill eller som samhället kräver. Det är inte lätt att bryta mönster, att välja alternativa sätt att leva.

Hursomhelst så att få vara nöjd och kanske se det vackra i det lilla är en väg att gå?

Att få känna glädje över ett älgspår i snön, att tänka att inatt så gick den omkring utanför ditt fönster medans du sov och tillåta sej att känna lyckan över det.

På besök i älgarnas skog. Som vanligt gav jag mej iväg in i de djupaste delarna av skogen i hopp om att få se mina vänner. Skogen var tyst, förutom ett intensivt meståg som drog förbi på sin jakt efter mat i den frusna skogen. På hemvägen mötte jag älgarna som har varit i stan på natten men som nu var på språng från det nyvakna samhället.

Så blev det lördags morgon och Susanne och Hasse  bjöd in oss till paddling i Suseån.

Efter en stunds paddling var vi framme vid Berte kvarn och där väntade vårt först lyft.

Vi fick bära kanoterna i omgångar. Milla o Susanne kånkar på.

En superfin stenbro passerade vi på vår väg mot havet.

Jag orkade också hela vägen. En superhärlig dag med fina vänner o go paddling.

När jag fågelfotar använder jag mej av en Canon 50D med ett 70-200 2,8 is och oftast en 2x konverter vilket ger ett 640mm objektiv med största bländare på 5,6.

Jag är helt nöjd med den kombinationen som är ganska smidig, vilket är en viktig aspekt.

Drömmen om ett 500 4.0 är helt lagd på is, är inte längre helt övertygad om att det är det bästa, ser ofta fotografer som står vid bilen o fotar för att de inte orkar bära omkring på utrustningen.