Bin o maskrosor
Hela slänten blommar vackert med maskrosor och de är ju vackra bara som de är. La mej ned på magen och såg först då hur mycket aktivitet det var kring blommorna. Det var fullt pådrag med bin som samlade nektar.
Hela slänten blommar vackert med maskrosor och de är ju vackra bara som de är. La mej ned på magen och såg först då hur mycket aktivitet det var kring blommorna. Det var fullt pådrag med bin som samlade nektar.
Sådär ja, äntligen på väg och första stoppet blev rakt över vägen. Kisspaus heter det.
Det var sådant här man längtade efter när vinter höll oss i sitt grepp
Millas mage växer så det knakar.
Det här är för svårt för mej, är det någon som vet vad det kan vara för någonting?
Laxbutiken ligger inom räckhåll men svåra tider ligger säkert o lurar bakom hörnet så sparsamhet är en dygd.
Tänk om man fick klappa fåren?
Det var nära men närmre blev det inte!
Ett berg att bestiga.
Om man frågar, så kan man ibland få en kram.
Barnuppfostran! Lovar du att vara snäll mot pappa hela dagen? Nä
Det går lite trögt med min sida naturfilm.se och jag visste det ju från början att är det något som tar tid så är det filmning. Men som sagt är det tänkt som ett kul projekt och då finns det inga tidsramar, mer än att man själv ska känna sej nöjd. Det kan man väl reglera? Bilden ovan är fotad med 50D och ett 70-200 2,8is.
Vi tog en lyxdag jag o Tuva. Först lunch på laxbutiken och därefter drog vi mot spökparken i Varberg.
En riktigt trevlig plats för både stor som liten.
För någar veckor sedan så spikade vi nya holkar. Tog ned de gamla murkna och satte upp de nya och det blev 4a stycken inflyttningsklara fågelbostäder klara att tas ibruk. Nu några veckor senare så var ju frågan om det var någon som hade flyttat in, Tuva kollar. Men vi såg inga spår efter hyresgästerna. Kanske är det lite för tidigt eller så är de nya holkarna lite för självlysande.
Något jag längtat efter länge var en tur till Galtabäckshamn, norr om Falkenberg. Väl på plats så fann vi en vägg som gav lite lä mot den kalla nordanvinden.
Spanar av markerna och ser en av flera stora flockar med starar. En Tofsvipa som är irriterad på en Kråka.
Hoppla, en liggcyklist med kikare på magen, trevligt koncept!
Den behöver jag nog testa och jodå inga problem. Man sitter verkligen kanon i en sådan och kul och köra är väl bara förnamnet.
Ny produkt, och det är en Staika balansarm. Mer info här!
Så kom vintern tillbaka! Ja det är väl att ta i men vinden blåser kall och det är nära till snöflingor i luften.
Något måste göras, så vi styrde kosan mot virsehatt.
Tuva har en förkärlek till trappor och sådana finns det gott om. Häng med mamma!
Pust, när översta trappsteget är intaget.
Men fler följer, bara på det igen och ge aldrig upp vilket är pappas stridsrop.
Vi nådde nästan ända fram till utkiken men ändå inte, bara att anpassa sej. En annan dag kanske?
Nerför är det kanske bäst att sitta i bärstolen?
Än så länge går allt bra!
På informationsskylten lockar man med blåsippor, men där vi var fanns inga.
Hämtar Tuva klockan 14:00 på Tisdagarna. Jobbar hemma som det heter och då slipper jag ju den långa resan. Använder Teamviewer som funkar kanon, går till och med att cadda via viewern. Man får vara lite noggrannare med var man pekat för ibland kan den snappa lite hursom men för övrigt går det kanon.
Idag blåste det ostliga vindar men vind som vind som vi drakflygare säger.
Mackor och juice stod på menyn.
Ett par gäng med Tranor strävade sej uppåt landet, man blir liksom bara glad när man ser dessa vackra fåglar. Man undrar ju vad de har i tankarna, om de ska till samma myr som sist.
En sandlåda hemma på gården ter ju sej tämligen löjlig i jämförelse mot en strand.
Inte denna skopan men den som kommer efter denna hamnade på mej och innanför anoraken och på kameran. Finns det något värre än sand innanför tröjan.
En sandrutschkana
Gick trögt, men allt är nästan med ned så då är man nöjd o här ska grävas.
Vad händer om man kastar vatten i havet? Måste testas! Härligt o se denna upptäckarglädje.
Solen på väg ned och det är vi som ska laga maten så då får vi nog snart bege oss hemåt.
Hejdå havet, ses en annan gång.
Hejdå, tack för att ni följde med på vårat vardags äventyr.
Allt tar sin tid, det är liksom bara att konstatera så vi anlände inte förräns lunch till vår destination och det var Skipås strax utanför Halmstad.
Så det blev i vanlig ordning till o börja med lunch. På dagens meny stod fiskbullar och det gillas av alla faktiskt! Lång koktid på ris och jag hade snålat med gas, tänkte att det var läge att köra slut på någon behållare någon gång. Det räckte precis, vilken tur.
Tuva gillar pinnar och här fanns en hel skog så lyckan var påtaglig.
När är maten klar? 10 minuter säger kocken.
Gömma benen i en lövhög.
Våran Tuva.
Matdags. Ja tack!
Var finns blåsipporna? Milla mindes och expeditionen kunde ge sej iväg.
Så rätt, en hel slänt med magiskt vackra blåsippor.
Men vi börjar med mat efter 3kms cykling.
Påarpsviken
Solen värmer och det känns som vår men vinden är kall så det behövs varma kläder trots allt.
Man vill ju visa var man står politiskt och det är på frilufsarnas sida.
Startögonblicket är ju alltid kritiskt för oss flygare, Tuva ser sammanbiten ut.
Gick bra och drakar är vackra att titta på
Tygdrake från coop, hoppas de kommer tillbaka efter att pulkorna är bortplockade.
Fika i gräset och efter en dag i solen och i vinden gör kinderna sådär härligt rosiga på stor som liten.
En hyllning till cykelvagnen som funkar perfekt.
På upptäcktsfärd på stranden.
Men vad händer nu? 2 drakar såklart!
Dubbelt så vackert blir det.
Fler fikasugna tar plats i gräset
Jobbigt att flyga 2 drakar så då blir det ryggläge. Härlig frilufsutflykt.