Blå timmen
Etikett: vardagsliv
Arvid
Var rädd om naturen
Snurrebröd i vildmarken.
Vildmarksliv
Gulsparv
Första dagarna med frost. En promenad ned till havet. Mötte denna ganska orädda Gulsparv som uppburrad för kylan hoppade fram i sin jakt på något ätbart.
Flygkväll
Äntligen mojnade vinden och jag och Arvid drog iväg för att testa vårt nya flygfält. Vi vet inte riktigt vem som äger det men hoppas och gissar på kommunen. Det är bra på många sätt, det ligger på cykelavstånd och det är plant och ligger i längsled med västliga vindar. Det borde även finnas en genväg hemifrån så att man skulle kunna gå hit, men det har vi inte riktigt koll på ännu.
Vi tog med oss Emma planet med Graupner enkanalsstyrning. Vi provade dessa plan inomhus i sporthallen i vintras men då var vi inte helt nöjda med hur dom flög. Men nu så har jag konstaterat att där man har gjort ett spår för acken där hamnar den alldeles för långt back. Vi flyttade fram den 8cm ?!?”?, (dålig konstruktör) och satte fast den med kardborre och nu jädrar vad fint den flyger. Kvar att få ordning på är att den svänger bättre på ena än andra hållet.
Arvid flyger den himla bra!
Märkligt men jag dras allt mer åt det klassiska friflyget. Trööt på teknik ibland och då är det skönt med bara en gummimotor och ett vältrimmat plan.
Detta är en Guillows flying machine fast med lite förbättringar i form av profil på vingen, stor skillnad!
Flyger fint fast med trött gummi men det höll idag, ska bytas till nästa gång.
Odling och hästskit
Vårt trädgårdsland på Solebo får sej en genomkörare.
Så bra denna jordfräs är, liten och behändig och fraktas lätt i bagaget eller i lastcykeln.
Detta var den varmaste dagen i vår ca 25 grader och solen var vacker där den går ned i horisonten.
Finaste Tuva
Vi bodde på Solebo och dagen efter så begav vi oss mot Lidhult för familjeliv och för att hämta hästgödsel. Storsäckarna som kom med planteringsjord häromdagen kom väl till pass. Brunnen hästgödsel var ju himla lätt att handskas med och man kunde nästan själv hantera en helt full säck.
Hästarna som fixar gödsel till våra odlingar.
Så vackra djur!
Milla har en teori om att just skit från hästar måste väl vara det bästa då ägarna är så rädda om sina fina hästar och ger de bra mat och därmed ren och bra gödsel.
Som vi har letat efter hästgödsel tills vi fick ett tips på facebook om att det fanns att hämta.
3 fulla storsäckar med brunnen hästskit.
Och 2 halva med färsk som vi plockade i hagen.
Härligt med uteliv!
Vildmarksliv Skipås
Nu var det ett tag sedan som uteköket kom till användning, det har funnits med men alltid har det kommit något i mellan. Vi var först en sväng och pratade med snickar Mats och grävar Mats, de är inte samma person även om det låter så. Allt flyter på fint kan vi konstatera.
Skipås är bra. Spännande natur och det finns slingor att gå och om man inte kommer loss från bilen så funkar det att hänga i närheten.
Finns att upptäcka och vi hörde de första tranorna trumpeta.
Det blir någon form av gryta och den består av lite ihop plock.
Arvid är ju oftast och mest glad.
Blir det aldrig klart kan man undra, vi körde allt i samma gryta för att slippa disk.
De sista ingredienserna ska i.
Klart och Tuva delar ut.
Blev inte så tokigt trots allt.
Va!
Har liksom fyllt å igen och den sista tårtan ska ätas upp.
Arvid älskar is.
Knopparna står standby men vist ser de ut att vara lite på gång, hoppas hoppas!
Markerna betas av får. Inte mycket snö kvar.
Nya byxor
Är lite i otakt med bilderna men det får gå ändå. Du vet man har bilder i mobilen, i lilla kameran, i stora kameran och i kompaktkameran, pust! Självförvållat javisst och ingen ändring i sikte. Kameror är ju för bra, min snart 10 år gamla Canon s95 är det ju inga fel på, superskarp och skamfilad men funkar kanon. Hittade denna bilden i mobilen och den är från förra helgen då vi fortfarande hade träd som behövde sågas upp om vi skulle kunna göra plant och fint för gräsmattan. Jag har fått nya byxor då jag inte längre får såga utan för Millan. Himla klokt! Drömmer om vår och sommar men det är mer kyla och snö på ingång så det blir till att längta lite till.
