Japp så är det, och då efter att ha lämnat Tuva som går litegrann på dagis så går vi Assarpsrundan. Och det är hela tiden på det där korta avsnittet efter cykelbanan som motiven dyker upp. Denna bilden tog jag igår kväll vid 10 snåret. 70-200 2,8 is Canon 50D. Och en Koltrast är det ju.
Kanske samma Koltrast men idag på förmiddagen 70-200 2,8 is 2x konverter.
Millan väntar tålmodigt, snällt!
Kära Pilfinkar med sina chokladbruna huvud är vackra som få. I år har buskagen hemomkring växt till sej som bara den och det vore helt klart mysigt om de ville flytta in i dessa snärjen. Men dessa är fotade vid ödetomten mot Påarp till.
Det där lilla promenad avsnittet på typ 50m är helt perfekt för mina små fotoutflykter.
Stenskvättan behöver man bara få en skymt av eller en siluett så artar man den lätt.
En Gök hördes på långt håll hela kvällen men så dök den upp och när den flyger tycker jag att den påminner om en Sparvhök som svischar förbi. Kanske detta är min 3dje obs av Gök.
En annan bild av samma Näktergal som häromdagen.
En snigel med hus på väg uppåt i ett träd, undrar vad som lockar där?
En Talgoxe vill också uppåt.
Lämnade Tuva på dagis klockan 9:00 och fortsatte därefter cykelbanan som strax viker av in i skogen likt en slingrande stig. Ett ställe jag återvänt ett flertal gånger till den sista veckan. Hör näktergalen kraftigt men ser den ändå inte förrän den bara sitter där.
Vart liksom himla sugen på att dra till skogs och fota och tillfället gavs när övriga skulle sova middag. Inte bästa tiden att fota mitt på dagen men så är det. Cyklade ner till Fylleån och hoppades att det skulle kunna vara okej ljus i mellan träden och några fåglar skulle skymtas men tji fick jag. Hem igen och tog minibilen nedåt havet och såg då en flock med Pilfinkar som höll till vid en ödetomt. Blev ett par bilder och detta är en av dem. 70-200 2,8 is 1/500 2,8 iso 100 200mm x 1,6=320mm.
Åter till dammarna vid havet på hemvägen och det är ett himla pådrag med svalor. Blev ett par bilder men ljuset var lite för hårt och kontrastrikt för min smak.
Blev blöt om fötterna trots långstövlar, väl hemma lokaliserades felet, kan kanske gå att limma ska i alla fall ge det ett försök.
Lämnade in bilen för att få airbagen urkopplingsbar och det blev den och det blev dessutom gratis, tack! Under tiden som detta gjordes så gick jag ut till stora flygfältet och tro det eller ej men då landar en Tp 84 Herkules. Mäktigt och den gillar jag för det är ett mycket användbart flygplan. Kan det finnas något bättre än att kunna flyga in materiel till behövande? Ur kliver en kille sådär 35 år, stegar in och hämtar en dricka medans planet tankas. Snacka om att få känna sej utvald. Tänker på hur oroligt det har blivit i världen, inte har det blivit av särskilt mycket lugnare av all dessa militära insatser, kan det kanske vara så att det är resultatet av dessa som har givit oss det faktum av oroligheter. Hur som så är Herkules ett mäktigt plan som Sverige borde ha fler av.
Har hittat ett nytt favoritställe att fota vid och det är vid några grävda dammar ute vid havet, hitom E6an vid Påarp. Det låter mycket från motorvägen men annars är det fint. Gissar att det är så kallade kväve fällor för att binda kvävet innan det når havet.
Vacker siluett av Ladusvala.
En Backsvala drog förbi.
Det går lite trögt med min sida naturfilm.se och jag visste det ju från början att är det något som tar tid så är det filmning. Men som sagt är det tänkt som ett kul projekt och då finns det inga tidsramar, mer än att man själv ska känna sej nöjd. Det kan man väl reglera? Bilden ovan är fotad med 50D och ett 70-200 2,8is.
Och solen ej att förglömma. Oj vilken skillnad och längtan att komma ut gjorde sej påmind. Alltså Tuva är inte så brinnande förtjust i uteliv, och det kan man ju förstå, med alla dessa bylsiga kläder och säkert är det någonstans som det skaver eller klämmer eller krullar sej. Det vet man ju själv, att en sock som är nedkasad kan ju göra en skogstokig. Hursomhelst så blev det pulkabacken till sist.
Men klart bäst är ju gungorna.
Mamma, mamma kan du gunga mej sådär jättehögt?
Ett par kajor häckar i allen, känns som att de alltid har gjort det, de hör liksom till att de kommer fram när man passerar.
Det påstås att de lever i livslånga relationer.
Vilda vackra Storskarvar. Idag är det lite oro i lägret, lillgrodan kan ha öroninflammation o det gör ont! Cykelhandlade en vända, men det fick bli en kompletteringsrunda med bil och då passade jag på o kolla in reningsdammarna. Det hade börjat mörkna litegrann men jag har lärt mej att inte snåla med iso, bara att vrida på, inte som på filmtiden då iso 400 var lite av max. 70-200 2,8 is i 200 läget. bl.3.2, iso 1600.
Efter ett tag så blev de misstänksamma och gav sej av. Tänk att både kunna dyka, rullta fram på land och även flyga. Annars så för jag en daglig kamp med vetskapen om att den gräsliga vargjakten pågår, tycker den är så grymt onödig och otidsenlig. Gubbarna i jeepar som på något märkligt vis har fått för sej att de gör någon form av samhällsinsats gör mej förbannad.
En blev kvar, vem har satt dit den gula fläcken bak på näbben kan man undra?
Till sist blev det för mycket även för den med en nyfiken fotograf så den tog till flykten. Har följt ett gigantiskt skatbo i några år nu, och skatorna använder det år efter år genom att bygga på en ny våning. Idag så var trädet fällt, bara detta träd så syftet går inte att ta miste på. Dags o flytta, japp dags o flytta.
Tänker lite på mitt förra inlägg och kör ett till på samma tema. Varje år så är det samma visa med klagomål på Råkor, och Kajor i stan och det vet jag för det får ofta ett uppslag i lokalpressen. Jag håller på med en film om Råkorna i stan och jag lovar, det är dö spännande att följa deras förehavande. En av deras boplatser är i en alle med fyra filer trafik, 2 på varje sida om den 2 meter breda gräsytan som hyser de 5 träden. På sidorna boende och jag vet inte om det har kommit klagomål från just dessa men ändå. Vad jag vet är att ljudet från de 10 råkbona har inte en chans att skapa ljud som tillnärmelsevis överöstar biltrafiken. Fina scener blir det när rödljuset slår om från grönt till rött och röken från avgaserna skapar rök så att hjulen nästan döljs från bakomvarande bil.
Grejen tror jag är att ingen skulle ju ens komma på tanken att vi borde nog förbjuda biltrafiken på Laholmsvägen för den stör! Men Råkorna stör så de borde bort, ett samtal till miljö och hälsa är ju lätt att ringa.
Vackra Kråkor som ser ut att riktigt njuta av solen.
[fbshare type=”button” width=”100″] [fblike style=”standard” showfaces=”false” width=”450″ verb=”like” font=”arial”]
