Kategori: Frilufsa

Sådär ja, äntligen på väg och första stoppet blev rakt över vägen. Kisspaus heter det.

Det var sådant här man längtade efter när vinter höll oss i sitt grepp

Millas mage växer så det knakar.

Det här är för svårt för mej, är det någon som vet vad det kan vara för någonting?

Laxbutiken ligger inom räckhåll men svåra tider ligger säkert o lurar bakom hörnet så sparsamhet är en dygd.

Tänk om man fick klappa fåren?

Det var nära men närmre blev det inte!

Fint med vitsippe backar.

Ett berg att bestiga.

Om man frågar, så kan man ibland få en kram.

Barnuppfostran! Lovar du att vara snäll mot pappa hela dagen? Nä

Så kom vintern tillbaka! Ja det är väl att ta i men vinden blåser kall och det är nära till snöflingor i luften.

Något måste göras, så vi styrde kosan mot virsehatt.

Tuva har en förkärlek till trappor och sådana finns det gott om. Häng med mamma!

Pust, när översta trappsteget är intaget.

Men fler följer, bara på det igen och ge aldrig upp vilket är pappas stridsrop.

Vi nådde nästan ända fram till utkiken men ändå inte, bara att anpassa sej. En annan dag kanske?

Nerför är det kanske bäst att sitta i bärstolen?

Än så länge går allt bra!

På informationsskylten lockar man med blåsippor, men där vi var fanns inga.

Nere på plan mark igen!

Allt tar sin tid, det är liksom bara att konstatera så vi anlände inte förräns lunch till vår destination och det var Skipås strax utanför Halmstad.

Så det blev i vanlig ordning till o börja med lunch. På dagens meny stod fiskbullar och det gillas av alla faktiskt! Lång koktid på ris och jag hade snålat med gas, tänkte att det var läge att köra slut på någon behållare någon gång. Det räckte precis, vilken tur.

Tuva gillar pinnar och här fanns en hel skog så lyckan var påtaglig.

När är maten klar? 10 minuter säger kocken.

Gömma benen i en lövhög.

Våran Tuva.

Matdags. Ja tack!

Var finns blåsipporna? Milla mindes och expeditionen kunde ge sej iväg.

Så rätt, en hel slänt med magiskt vackra blåsippor.

Häromdagen var det snöigt, och visst blev man lite gladare av bara ljuset? Men Tuva hade på känn vad som väntade, med paraplyet i högsta hugg i kälkbacken.