Äntligen semester
Till Hallandsgården med cykelvagn, gick fint.
Ut till havet med samma vagn o farmor och farfar hälsar på.
Till Hallandsgården med cykelvagn, gick fint.
Ut till havet med samma vagn o farmor och farfar hälsar på.
Vad är det som Tuva har i kikaren månntro?
Jo det är denna svarta fågel som har lockat massor av skådare till Halmstad, så även vi.
Mer blåst och då finns det lä på Skipås. Fiskbullar och ris gillas av alla 3.
Fåren är på plats och följer våra rörelser nyfiket.
På rad ingen vågar ta ett steg fram, är det flockkänslan som gör detta beteende?
Knotten har anlänt, de hade jag precis glömt att de skulle dyka upp.
Jag klarar inte passerkontrollen.
Stövlar på, känns som huggormsmarker. Men det blev en fästing på Tuva.
Det är ljust länge nu om kvällarna och idag kom värmen, inte smygande, utan med full värmande solig kraft och det var välbehövligt. Annars är jag inte den som gillar värme så speciellt mycket, egentligen så är blåjeansvärme min grej, du vet sådär 10-12 grader och en houdi på det, perfekt. Men jag drar ett streck då vantar ska på, stopp om jag får be.
Gick en sväng i skymningen med lillebror som gungade fram och därmed sov som en stock. Vid en glänta så var det fullt pådrag av en fladdermus som jagade mat för sitt uppehälle.
Äntligen sommar kan man säga och det är den lilla mellantiden innan myggen gör entre, så det är bara att njuta.
Vi tog bilen och for söderut. Svårt att mobilisera och komma iväg i tid så då blir det till o ha med köket för liksom annars kommer man ingen vart. På dagens meny stod fiskbullar o ris.
Heter inget ännu men det ska väl gå att ordna.
I ett nafs är Tuva uppe i tornet.
Utsikten från tornet mot Halmstad.
En Pansarbagge lyfter.
Mitt nya 24 2,8 pannkaksobjektiv fungerar fint.
Den här baggen var ju riktigt läcker, men vad kan den heta?
Vart liksom himla sugen på att dra till skogs och fota och tillfället gavs när övriga skulle sova middag. Inte bästa tiden att fota mitt på dagen men så är det. Cyklade ner till Fylleån och hoppades att det skulle kunna vara okej ljus i mellan träden och några fåglar skulle skymtas men tji fick jag. Hem igen och tog minibilen nedåt havet och såg då en flock med Pilfinkar som höll till vid en ödetomt. Blev ett par bilder och detta är en av dem. 70-200 2,8 is 1/500 2,8 iso 100 200mm x 1,6=320mm.
Åter till dammarna vid havet på hemvägen och det är ett himla pådrag med svalor. Blev ett par bilder men ljuset var lite för hårt och kontrastrikt för min smak.
Blev blöt om fötterna trots långstövlar, väl hemma lokaliserades felet, kan kanske gå att limma ska i alla fall ge det ett försök.
Lämnade in bilen för att få airbagen urkopplingsbar och det blev den och det blev dessutom gratis, tack! Under tiden som detta gjordes så gick jag ut till stora flygfältet och tro det eller ej men då landar en Tp 84 Herkules. Mäktigt och den gillar jag för det är ett mycket användbart flygplan. Kan det finnas något bättre än att kunna flyga in materiel till behövande? Ur kliver en kille sådär 35 år, stegar in och hämtar en dricka medans planet tankas. Snacka om att få känna sej utvald. Tänker på hur oroligt det har blivit i världen, inte har det blivit av särskilt mycket lugnare av all dessa militära insatser, kan det kanske vara så att det är resultatet av dessa som har givit oss det faktum av oroligheter. Hur som så är Herkules ett mäktigt plan som Sverige borde ha fler av.
Har hittat ett nytt favoritställe att fota vid och det är vid några grävda dammar ute vid havet, hitom E6an vid Påarp. Det låter mycket från motorvägen men annars är det fint. Gissar att det är så kallade kväve fällor för att binda kvävet innan det når havet.
Vacker siluett av Ladusvala.
En Backsvala drog förbi.
Ja det får duga, men mest längtar jag efter att grodorna ska kläckas, när det sker är jag sugen på att fota lite sådana. Tänker mej 2 ställen som är bra och det ena är här runt hörnet, en så kallad märgelgrav som brukar koka av liv, men inte än hoppas jag. Det andra stället är Skipås utanför Steninge där finns flera dammar som också brukar vara riktiga grodeldorado. Blev lite skraj för idag när jag kollade ner i mor o fars damm så va jo det är sant där var redan yngel. Kanske är tidigare i en så liten trädgårdsdamm.
Ja lite sanning ligger det nog i det hela. Alltså jag vet inte hur många gånger jag har drömt om vildmarksliv och naturfoto och begett mej in i storskogen för att söka motiv men ack så besviken man blir. Dagens skogsbruk med ren barrskog är kan nog liknas vid en öken för många djur. Det samma gäller säkert för det moderna odlingslandskapet med oändliga fält med exempelvis enbart raps.
Strandskatan är nog en fågel som har anpassat sej bra och funnit fördelar av att vara i människors närhet.
Hela slänten blommar vackert med maskrosor och de är ju vackra bara som de är. La mej ned på magen och såg först då hur mycket aktivitet det var kring blommorna. Det var fullt pådrag med bin som samlade nektar.