Författare: Daniel Johanson

Färgensjöarna utanför Hyltebruk är fina paddelvatten. Sjösystemet består av 3 sjöar och Färgeån men den är nästan som en sjö den med. Färgeån mynnar ut i Nissan.

En vacker fjäril har kraschlandat på vattnet och får hjälp att komma upp och räddningsaktionen lyckades nog för den flög iväg efter en stunds torkning.

På stilla vatten skyndar en spindel fram, kolla hur den bärs upp av ytspänningen.

En annan modell av vattenspindel.

En heldag i solen sätter sina spår.

På ön i bakgrunden har det häckat Fiskgjuse sedan 60-talet påstår min far och det gör det även iår.

Millan paddlar förbi

Första paddeldagen för iår blev på spegelblank sjö i ett härligt försommarväder. En bra start! Tack för att du läste.

I nuläget verkar det vara att frilufsa på hemmaplan som gäller så även idag. Efter en morgon med lite inomhus sysslor som deklarationer o sånt så var det dags för lunch och då var det hög tid för uteliv så ner med köket och regnstället i packväskorna och så begav vi oss iväg i medvind.

Bruna bönor med någon form av potatisplättar och tro det eller ej men det smakade kanon, viktigt att inte äta för mycket bara för glasscafeerna har ju öppnat för säsongen, och det skulle förvåna mej mycket om vi kommer hem utan att ha besökt ett sådant!

Till Grötvik kom vi i alla fall på de där bruna bönorna utan problem.

I hamnen i Grötvik finns det några spännande små båtar som är som små söta miniatyrer av riktiga båtar. Det blev glass på glassbiten inna vi styrde kosan hemåt.

Idag är det första dagen på långhelgen (4 dagar ledigt) så vi for till Hallands Väderö, ett säkert kort om man vill ut på lite lättsamt flanerande. Totalt var vi ett 30 tal som tog båten från Torekov ut till ön. På båten träffade vi en trevlig kille som berättade lite om ön. För 10 år sedan så åkte 50 000 med båten ut till ön varje sommar och förra året så var siffran nere på 25 000 och iår så räknar kyrkan som äger ön med 17 000 besökare, hursomhelst så stormtrivs vi på ön. Minns ni båten Orrskär som trafikerade Torekov Väderön för typ 10 år sedan? Den fick ett annorlunda öde för en gammal uttjänt fiskebåt/passagerarbåt Läs mer här

En frusen hund på väg mot ön, Milla lånar ut en blå filt till hunden och jag klappar den på huvudet och här är det inte tal om en Strävhårig tax utan mer som silke!

Varje gång vi besöker ön brukar vi bli lite uppslukade av allt det vackra och genast hänge oss åt fotografera, kolla in ängarna med vitsippor i bakgrunden.

På ön finns ett rikt fågelliv så en kikare är nästan ett måste.

Vackert läge för ett hus.

Milla är extra förtjust i Knubbsälar och det fanns det ganska gott om i vattnen kring ön säkert minst 20 såg vi, frågan är vem som är mest nyfiken på vem för en stund så var det 4 sälar som stod liksom på rad vända mot ön och kollade in oss. Det är ett fantastiskt vackert djur men på något vis känns de så sårbara där de ligger i vattnet och ser ut som en blöt hund.

Det finns ett par privat bostäder på ön och detta gröna fina huset är nog ett sådant men om man vill så verkar det som om man kan hyra fyrvaktarbostaden som ligger på andra sidan ön under vissa veckor.

Av sälskådning blir man glad!

Mitt på ön ligger ett träsk som bjöd på vackra speglingar.

Milla söker stöd mot en flera hundra år gammal ek.

Så var det dags för hemfärd och fiskargubbarna som vi frågade om vädret för dagen spådde regn till eftermiddagen och de fick rätt men en härlig dag på Väderön blev det! Vill man läsa om förra årets tripp till ön så är den här

Med regnet hängandes i luften och Lördagsarbete som börjar vid middagstid så fick det bli en liten tur, havet lockaroch då ligger Påarp närmst, någon motorväg och ett gäng åkrar imellan.

Vilken fulländad varelse Kråkan är, kolla höjden av perfektion, vingpennorna i exakt formation och fötterna i exakt samma vinkel, min favorit i sin fina gråskala.

Två barska Knölsvanar gled fram på vattnet, o visst ser de lite småarga ut?

På långt håll ute på havet fanns stora flockar med Svärtor (tror jag) hade bara handjagaren med mej så helt hundra är jag inte. Dagens vackratse ljud är de kuttrande Ejdrarna som låg på havet.

Vi gick en sväng i Haverdals reservatet i eftermiddags solen, härligt! Milla ska göra en folder kring Skintan som är en liten å som rinner ut i havet så Milla fotade från landbacken och jag från luften.

En nyvaken snok låg och solade

Det här är Skintan och i nederkanten av bilden ser man en av de broar om gör det enkelt att passera ån. Haverdals reservatet har ett virrvarr av stigar som gör det till ett härligt strövområde. I dalgången såg vi en Mindre Hackspett, spännande för det var länge sedan sist.

På vägen hem från skogen och hyltelandet stannade vi till vid Virsehatt utanför Simlångsdalen. Milla Smsar till vänner och berättar att vi hittat en fin fikaplats och frågar om de är fikasugna nångång?

Uppe på berget är det fin utsikt, och extra bra nu när man ser genom grenverket.

En utkikspost, perfekt för kikarspaning, en Nötväcka höll låda.

Jodå svar kom på sms Anna o Daniel är fikasugna så det blir att åka hit snart igen, trevligt!

Var sugen på vårliga vyer i ett vackert öppet landskap och det borde Draven som ligger mellan Reftele och Ås kunna erbjuda. Efter påskfirande i Lidhult och Hyltebruk så var vi ju redan en bra bit på väg.

Runt sjön finns en utmärkt vandringsled ungefär 1,5 mil lång. Beroende på årstid så har den olika sträckning för att inte störa fågellivet.

På långt håll hör man stri stri stri vilket kommer från skogens sötaste nämligen Stjärtmesen. Om man vill se vilka fåglar som man ser i Västbo kan man kolla in Västbo fågelklubbs hemsida.

Vinden var hård och isande kall men bakom vindskyddet fann vi lä.

Det gick lätt att få eld med den torra fina veden som vi burit med oss,  med hjälp av vinden blev det snabbt fin glöd att placera rotfrukts och bön knyttena i.

Väggen på gömslet var sotig efter någon vild eldning och nä det var inte vi!

Sävsparven är vacker där den spanar från sin gärdsgårds stolpe.

Stora mängder med Tranor trumpetade mest hela tiden. Vi såg Havsörn, Glada, Storspovar, Häger och en fiskande Fiskgjuse mm.

Snart framme vid Väcklinge tornet där vi har parkerat bilen. Sista biten var blöt så kängor eller stövlar är att rekommendera.

Pigga o glada efter en härlig dag i solen.

Någon som vet vad det här är för Blomma? Växte i diket. Tack för att du läste Mvh Daniel o Millan

 

Oj vilka kvällar vi bjuds på, tog trampmopeden till Påarpsviken för en liten stunds kikarspaning.

Mycket fågel finns på skäret och i luften härjar vårrusiga Tofsvipor fram och som dom flyger kan det inte tyda på annat än att de älskar att flyga!

Men ack så korta kvällarna är om man är lite försenad efter hårt slit.

Ja bor man i Halmstad eller Falkenberg så är det ganska nära till Skipås, ja utan tvekan cykelavstånd. På utkiks posten har man fin utsikt över nejden och har man kikare så ser man Fyren i Morupstånge.

Detta är ju kända Blåsippemarker men vi hittade bara ett par enstaka här och där, men visst är de fina. Det är en konst att ge sig tid att bara studera en vacker blomma, vem tar sej den tiden idag?

Milla har fått span på något bland snåren, kan det vara en Älg eller är det en Gulsparv som räknar till sju kanske?

Nä det är ett Rådjur som också tittar tillbaka nyfiket. Hej Rådjuret!

Om man skulle skala ner o leva det enkla livet så skulle jag nog bara behålla min Leica kikare o en sjyst cykel, det räcker gott!

En solande Koltrast, fler som njuter av våren minsann.

Skrift som består i alla fall ett bra tag, vem är kär i vem kan man läsa här.

Efter fika så slumrade vi till mot en klok halvgammal bok.

 

Solen skiner och borde inte Blåsipporna ha kommit fram då? Vi for till skogs för att kolla efter, hämtade mor o far på vägen och begav oss till Byås Backar som ligger på vägen mellan Hyltebruk och Unnaryd. vi brukar gå in mitt emot det numera nedlagda dans palatset www.byas.nu.

Vi behövde inte leta länge förräns den vackra sippan var funnen. Tycker man ser riktigt hur den sträcker sig mot solen. Likt vilken vintertrött människa som helst i dessa dagar.

De mystiska Grävlingarna bor i en skogsbacke strax intill och jodå det verkar som om de bor kvar, spännande är ordet.

På högsta punkten finns ett stenbord och några plankor, perfekt för fika, mor höll med riktig choklad tårta. Våren är på väg! Gillas!